Du har snart varit borta i ett dygn. Jag tror inte att jag har förstått riktigt än att du faktiskt inte kommer tillbaka. Du var så glad att se mig sist vi sågs. Jag satte mig som vanligt på golvet och du la dig i min famn. Du älskade det. Varje gång. När jag satt i fotöljen så kom du alltid fram till mig och jag såg dig i ögonen och förstod att du ville komma upp i min famn. Jag bar upp dig och la dig i min famn, som en liten bebis. Du somnade alltid. När jag var ledsen så kom du fram till mig, slickade på min hand och du fanns där för mig. Du var min vän, Mio. Och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Eftersom att jag tog hand om dig så mycket, speciellt efter att vi fick veta att du hade epilepsi, så blev vi så tajta. Det var du och jag. Jag va din matte, din vän och nu när du har somnat in så vill jag bara säga.. att jag alltid kommer att älska dig. Min Mio. Min fina, underbara Mio ♥